Kokain
- Se även Kokain (bok).
| Kokain | |
  | |
| Systematiskt namn | metyl (1 R , 2 R , 3 S , 5 S ) -3 - (benzoyloxy)-8-metyl-8-azabicyclo [3.2.1] oktan-2-karboxylat |
|---|---|
| Kemisk formel | C17H21NO4 |
| Molmassa | 303,353 g/mol |
| CAS-nummer | 50-36-2 |
| Egenskaper | |
| Löslighet (vatten) | Svårlösligt g/l |
| Smältpunkt | 98 °C |
| Kokpunkt | 187 °C |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Kokain (bensoylmetylekgonin) är en alkaloid med narkotisk verkan. Det är ett centralstimulerande preparat som utvinns ur bladen från den sydamerikanska kokabusken. Kokain produceras till största delen i Colombia och Peru.[1]
Kokabuskens uppiggande och hungerdämpande effekter hade varit kända i århundraden innan forskare 1859 lyckades isolera den aktiva substansen. År 1898 kunde forskningen bestämma kokainets kemiska struktur, och i kokainets rena form är effekterna betydligt mer framträdande. Vid förra sekelskiftet uppdagades också kokainets negativa bieffekter – bland annat risk för plötsligt dödsfall, förvirringstillstånd – och beroendeframkallande karaktär. Sedan dess har kokainets användning som medicinskt preparat mot lokalbedövning successivt trappats ner, men snart sagt alla senare lokalbedövningsmedel har efterliknat den kemiska strukturen hos kokain[2].
Kokain har idag en mycket begränsad medicinsk användning, bland annat i Australien där det kan förskrivas för smärtlindring vid mun- och lungtumörer. Det används i viss utsträckning i mindre doser vid operationer av slemhinnor då det har en avsvällande effekt som hämmar blödningar (till exempel vid näsoperationer).[3]
Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk rapporterar att det typiska priset för kokain i slutledet varierar mellan 50 och 75 euro per gram i de flesta europeiska länder.[4] Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning uppger att priset i Sverige var runt 800 kr per gram 2007.[5]
Kokain är narkotikaklassat och ingår i förteckningen N I i 1961 års allmänna narkotikakonvention samt i förteckning II i Sverige.[6]
Farmakologi[redigera | redigera wikitext]
Kokain har använts som drog nästan lika länge som det funnits. Det administreras genom injektion, nasalt och röks. Berusningen är relativt kort, upp till en timme beroende på hur drogen intas. Den önskade effekten är ökat självförtroende och pigghet. Kokain verkar genom att hämma återupptaget av dopamin, serotonin och noradrenalin i hjärnans synapser.
Kokain är mycket beroendeframkallande[7] och ger ett kraftigt höjt blodtryck och kan, särskilt vid upprepad användning, orsaka hjärtproblem och stroke. Långvarigt bruk genom näsan kan ge skador på vävnaden. Kokain är fosterskadande, beroende på att kokainet begränsar syretillförseln till fostret som då drabbas av syrebrist. Liksom andra narkotika kan kokain ge upphov till drogutlösta psykiska störningar, däribland drogutlöst psykos.
Historia[redigera | redigera wikitext]
Farmaceuten John Pemberton skapade år 1886 en så kallad hälsodrink gjord på mineralvatten och spetsad med kokain; drycken var tänkt som ett medel till för att bota hans opiatberoende. Idag är drycken känd som Coca-Cola och drycken innehåller inte längre kokain då man 1903 tog bort kokainreceptet.[8][bättre källa behövs]
På 1820-talet eller tidigare gav man kokain som uppiggande medel till afroamerikanska hamnarbetare för att öka produktiviteten. På 1920-talet användes kokain i USA stor utsträckning i receptfria mediciner, trots att kokain hade ett medicinskt syfte (bedövningsmedel vid ögonoperationer) var beroendet högt i den allmänna befolkningen.
I Europa[redigera | redigera wikitext]
Kokain är i Europa den mest använda centralstimulerade drogen oftast som rekreationsdrog av socialt relativt välintegrerade brukare. Prisskillnaden mellan Sydamerika och de nordiska länderna är drivkraften bakom smuggelverksamheten till Norden.[1]
I Sverige[redigera | redigera wikitext]
| Mängden kokain beslagtagen i Sverige |
|---|
|
Notera att stapeln för 2006 är skalad i tiotals kilo för överskådlighetens skull och betyder 1358 kg. Källa Polismyndigheten och Tullverket i Sverige[1] |
Kokain är mindre vanligt än cannabis och amfetamin i Sverige, men trenden bedömdes år 2016 stigande av polis och tull. Kokain är vanligt förekommande i Sverige och är mest vanlig i större städer. Drogen säljs liksom andra droger även på internet, vilket har bidragit till att öka tillgången utanför tätorter. Som andel av beslagtagna droger har kokain ökat från 2 procent år 2012 till 5 procent år 2015. Smuggling sker främst genom vägtransporter och paketförsändelser.[1]
Metabolism och exkretion[redigera | redigera wikitext]
Nästan all kokain metaboliseras snabbt i kroppen, främst i levern; bara runt 1 procent förs ut ometaboliserat med urinen. Metabolismen domineras av esterhydrolys som till största delen ger metaboliten bensoylekgonin, samt mindre mängder av främst ekgoninmetylester och ekgonin. I kombination med etanol (alkohol) metaboliseras kokain i levern till kokaetylen som enligt studier kan ge en ännu större euforisk känsla än bara kokain och öka risken för hjärtproblem.
Vid drogtestning mäts mängden bensoylekgonin i urinen. Vanliga gränsvärden är 300 ng/ml vid screening och 150 ng/ml vid verifikation[9] och kan normalt detekteras i cirka 3 dygn.[10] Screeningtesten är mycket specifika och falskt positiva resultat är ovanliga.[9] Metaboliter kan även spåras i de delar av kokainanvändarens hår som växte under kokainintaget; där finns de kvar tills håret faller bort eller klipps av.
Se även[redigera | redigera wikitext]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Drogsituationen i Sverige – En rapport av Polismyndigheten och Tullverket 2016 / Diarienr ANA 2016- 271. Polismyndigheten & Tullverket. 2017. sid. 21,43. http://tullverket.se/download/18.792224361590183a4d33ffa/1484816923713/Drogsituationsrapporten_2013-2016_webb.pdf
- ^ "kokain". NE.se. Läst 20 maj 2013.
- ^ ”DailyMed - GOPRELTO- cocaine hydrochloride solution”. dailymed.nlm.nih.gov. https://dailymed.nlm.nih.gov/dailymed/drugInfo.cfm?setid=689750b7-8e51-47d9-a428-078f3f6c9dec. Läst 12 januari 2021.
- ^ Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (2008). Årlig rapport: situationen på narkotikaområdet i Europa. Luxemburg: Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer. sid. 59. ISBN 978-92-9168-324-6. http://www.emcdda.europa.eu/attachements.cfm/att_64227_EN_EMCDDA_AR08_sv.pdf
- ^ Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning Rapport 112 Narkotikaprisutveckling i Sverige 1988-2007
- ^ ”Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 1997:12) om förteckningar över narkotika, konsoliderad version t.o.m. LVFS 2010:1”. Arkiverad från originalet den 29 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120629234352/http://www.lakemedelsverket.se/upload/lvfs/konsoliderade/LVFS_1997_12_konsoliderad_tom_2010_1.pdf.
- ^ internetmedicin.se
- ^ https://www.youtube.com/watch?v=XpZshCwSPv0
- ^ [a b] Therese Hansson, Anders Helander, Olof Beck, Anders Elmgren, Fredrik C Kugelberg, Robert Kronstrand (22 september 2015). ”Enhetliga analyser av narkotika i urin krävs för rättssäkerheten”. Läkartidningen 39/2015 (Läkartidningen Förlag AB (Sveriges läkarförbund)). ISSN 1652-7518. https://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Klinisk-oversikt/2015/09/Enhetliga-analyser-av-narkotika-i-urin-kravs-for-rattssakerheten/.
- ^ Isabella Gripe (november 2014). ”Hur länge kan man spåra droger i kroppen?”. CAN - Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. https://www.can.se/fakta/fragor-och-svar/narkotika/hur-lange-kan-man-spara-droger-i-kroppen/. Läst 17 mars 2020.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Collan, Johannes: Om Coca (historisk artikel från 1878)
- http://inventors.about.com/od/cstartinventions/a/coca_cola.htm
|