Ungerska

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
ungerska
magyar nyelv
Talas iUngern Ungern
Rumänien Rumänien
Slovakien Slovakien
Serbien Vojvodina
Ukraina Ukraina
Kroatien Kroatien
Österrike Österrike
Slovenien Slovenien
RegionCentraleuropa
Antal talare12,5 miljoner
Statusstabilt
Språkfamiljuraliska
Officiell status
Officiellt språk iUngern Ungern
Slovenien Slovenien
Serbien Vojvodina
Europeiska unionen EU
Språkmyndighet-
Språkkoder
ISO 639-1hu
ISO 639-2hun
ISO 639-3Endera:
hun – Modern ungerska
ohu – Gammal ungerska
SILHNG
Idioma húngaro.PNG
Regioner där ungerska talas i.

Ungerska (magyar nyelv) är ett finsk-ugriskt språk[1] som framför allt talas i Ungern, där det är officiellt språk. Utöver det talas ungerska även i Transsylvanien i nuvarande Rumänien, Slovakien, Vojvodina i Serbien, Transkarpatiens oblast i Ukraina, Kroatien, Slovenien och Österrike. Språket skrivs med det latinska alfabetet.[2]

I Slovakien, där ungerska talas av omkring 520 000 människor (eller tio procent av befolkningen), är språket koncentrerat till landets södra delar, längs med gränsen till Ungern. Språkets närmaste släktingar är mansiskan och chantiskan, som talas mellan Uralbergen och floderna Ob och Irtysj i Sibirien.

Sedan 1 maj 2004 är ungerskan ett av EU:s officiella språk. Med 12,5 miljoner talare är ungerskan den uraliska språkfamiljens största medlem.

Fonologi[redigera | redigera wikitext]

Följden i det 44-bokstaviga ungerska alfabetet är följande:[3]

a, á, b, c, cs, d, dz, dzs, e, é, f, g, gy, h, i, í, j, k, l, ly, m, n, ny, o, ó, ö, ő, p, q, r, s, sz, t, ty, u, ú, ü, ű, v, w, x, y, z och zs.

Basen är det latinska alfabetet, men ungerskans alfabet har dock utökats med vissa specifika bokstavskombinationer och accenter. En akut accent över en vokal markerar att den ska uttalas långt. När bokstäverna ö och ü ska uttalas långt ersätts prickarna med dubbla akuta accenter.

Konsonanter[redigera | redigera wikitext]

Ungerskan har följande konsonantsystem (ovanliga grafem är markerade i fetstil):

Fonem Vanligaste
ljudvärdet
i IFA
Vanligaste
grafemet
[tonad] artikuleringsställe artikuleringssätt
/p/ [p] p - bilabial klusil
/b/ [b] b + bilabial klusil
/t/ [t̪] t - laminal dental klusil
/d/ [d̪] d + laminal dental klusil
/c/ [cç] eller [c] ty - palatal affrikata eller klusil
/ɟ/ [ɟʝ] eller [ɟ] gy + palatal affrikata eller klusil
/k/ [k] k - velar klusil
/g/ [ɡ] g + velar klusil
/f/ [f] f - labiodental frikativa
/v/ [v] v + labiodental frikativa
/s/ [s̻] sz - laminal denti-alveolar frikativa
/z/ [z̻] z + laminal denti-alveolar frikativa
/ʃ/ [ʃ] s - postalveolar frikativa
/ʒ/ [ʒ] zs + postalveolar frikativa
/j/ [j] eller [ʝ] j, ly + palatal frikativa eller approximant
/h/ [h] eller [ɦ]
([x] eller [ç]
finalt)
h, ch ± glottal frikativa
/ts/ [ts̻] c - laminal denti-alveolar affrikata
/dz/ [dz̻] dz + laminal denti-alveolar affrikata
/tʃ/ [tʃ] cs - postalveolar affrikata
/dʒ/ [dʒ] dzs + postalveolar affrikata
/l/ [l̪] l + laminal dental lateral konsonant
/r/ [r̪] r + laminal dental tremulant
/m/ [m] m + bilabial nasal
/n/ [n̪] n + laminal dental nasal
/ɲ/ [ɲ] ny + palatal nasal

Nästan alla konsonanter har en dubbel motsvarighet som skrivs genom att dubblera bokstaven, exempelvis bb, pp och ss, eller genom att dubblera den första bokstaven i en digraf, exempelvis ssz, nny och ddzs. Jämför svenskans t i hat och hatt.

Förr i tiden uttalades ly och j på olika sätt, vilka nuförtiden i standardspråk uttalas på samma sätt.

Affrikatorna /cç/ och /ɟʝ/ förekommer som klusilerna ([c] och [ɟ]) i formellt tal.

Vokaler[redigera | redigera wikitext]

Fonem Vanligaste
ljudvärdet
i IFA
Vanligaste
grafemet
[bakre] [rundad] [sluten] [öppen] [lång]
/a/ [ɒ] a + + - + -
/aː/ [aː] á + - - + +
/o/ [o] o + + - - -
/oː/ [oː] ó + + - - +
/u/ [u] u + + + - -
/uː/ [uː] ú + + + - +
/e/ [ɛ] e - - - + -
/eː/ [eː] é - - - - +
/i/ [i] i - - + - -
/iː/ [iː] í - - + - +
/ø/ [ø] ö - + - - -
/øː/ [øː] ő - + - - +
/y/ [y] ü - + + - -
/yː/ [yː] ű - + + - +

Längdskillnaden hos slutna vokaler är inte alltid regelbunden. Flera dialekter saknar fonemen /iː/, /uː/ samt /yː/. Vardagligt tal skiljer sig ibland från det skrivna (exempelvis uttalas unió [uːnioː].

Även om det inte förekommer i huvudstaden Budapest så skiljer ungefär hälften av alla ungersktalande på fonemen /e/ och /ɛ/. Ett exempel är ordet mentek som representerar fyra olika ord på regional standard: [mentek] "ni går", [mentɛk] "de gick", [mɛntek] "jag räddar" samt [mɛntɛk] "de är förskonade". I Budapest faller alla dessa ihop till [mɛntɛk].

Förr existerade det i ungerskan en vokal, ë (vilken representerade [ɛ]), men efter språkreformerna under 1800- och 1900-talet avskaffades den. I ungerskan finns det på grund av landets centralisering inte särskilt många dialekter. Ett undantag är dock Csángó-folket i östra Rumänien, som har levt där nästan lika länge som Ungern har funnits.

Grammatik[redigera | redigera wikitext]

Ungerskan har en grammatik som liknar övriga finsk-ugriska språks diton. Det finns inga genus, men väl 18 kasus som bildas med hjälp av ändelser. Med undantag för prepositionen mint (än) används bara postpositioner. Postpositioner som böjs i något kasus kan användas som prepositioner, men detta bruk används bara i de fall som talaren önskar betona orden i meningen annorlunda.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Ungrarna skiljde sig cirka 3000 år före Kristus från de andra finsk-ugrisk-talande stammarna, vilket har lett till att bland andra finnar, ester och mordviner, vars förfäder levde tillsammans mycket längre, i dag inte längre förstår ungerskan. Emellertid finns det ett antal ord som har en och samma betydelse i deras gemensamma ordförråd, exempelvis mellan ungerskan och finskan:[4]

  • Vatten: ungerska = víz; finska = vesi (vete-, vede-)
  • Liv: ungerska = élet; finska = elämä
  • Blod: ungerska = vér; finska = veri (vere-)
  • Hjärta: ungerska = szív; finska = sydän
  • Lever: ungerska = máj; finska = maksa
  • Hand: ungerska = kéz; finska = käsi
  • Slicka: ungerska = nyal; finska = nuolla (Ordet tunga (även språk) heter nyelv på ungerska, vilken kan hittas i finskans niel(lä) i betydelsen svälja. Medan tunga (även språk) heter kieli på finska.)
  • Öga: ungerska = szem; finska = silmä
  • Bi: ungerska = méh; finska = mehiläinen
  • Honung: ungerska = méz; finska mesi (Även om det från det svenska språket tagna ordet hunaja är mer brukligt i finskan idag. Saft på finska heter för övrigt mehu, orden bi och honung visar att man i sitt gemensamma urhem idkat honungsinsamling.)
  • Pil: ungerska = nyíl; finska = nuoli (Fågel heter madár på ungerska, men gås heter lúd vars ord har sitt gemensamma ursprung i finskans ord för fågel som är lintu. För drygt 5000 år sedan i urhemmet var vid sidan av insamlandet även jakten viktig, se även det gemensamma ordet för horn. Liknande namnförskjutningar som hittas mellan gås och fågel hittar man även i det ungerska ordet för orm som heter kígyó, medan kyy betyder specifikt huggorm på finska. Ungerskans vas betyder järn på svenska, medan vaski på finska är koppar. Används idag i ordet vaskikäärme (sv: kopparorm), medan koppar i allmänt brukar vara det från svenska språket tagna ordet kupari. Ett sista exempel på hur ordens betydelse förändras är ordet ár som är ungerska och betyder pris, medan finskans arvo betyder värde.)
  • Horn: ungerska = szarv; finska sarvi
  • Sten: ungerska = ; finska = kivi
  • Träd: ungerska = fa; finska = puu
  • Natt: ungerska = éj; finska =
  • Vi: ungerska = mi; finska = me
  • Ni: ungerska = ti; finska = te

I ungerskan och finskan har också en del konsonantskiftningar inträffat, exempelvis mellan h och k. Finskan har dessutom bevarat ändelsen -i i sitt språk. Finskt ordinitialt k motsvaras av h i ungerskan om det där följs av bakre vokal:

  • Fisk: ungerska = hal; finska = kala
  • Tre: ungerska = három; finska = kolme
  • Sex: ungerska = hat; finska = kuusi

Ungerskan har även diverse lånord, bland andra följande:

  • Turkiska lånord: alma (äpple), bor (vin), apa (far), anya eller anyu (mor), sisak (hjälm) och baksis (dricks)
  • Tyska lånord: kvártély (militärt kvarter), kugli (klot), spicli (spion [vardagligt]), táska (väska), dzseki (jacka), tipp (tips), heccelni (hetsa), vicc (vits, rolighet) och andra ord med militär anknytning (exempelvis hapták från Habtacht, egzecéroz från exezieren, mars! från marschieren och kuss från kuschen)
  • Tjeckiska lånord: király (kung), kukorica (majs) och stadsnamn med ändelsen -grád (Visegrád)
  • Latinska lånord: centrum (centrum) och skandallum (skandal, [ålderdomligt])
  • Franska lånord: csekk (check), bál (bal), garázs (garage), balkon (balkong) och restaurant (restaurang)
  • Romska lånord: csávó (karl), csaj (tjej), kéró (hus) och lóvé (pengar) (Dessa ord är slang.)
  • Finskt lånord: szauna (bastu)
  • Svenskt lånord: ombudsman (ombudsman)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]