QR-kod

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

QR-kod, från engelskans Quick Response, är en patenterad och namnskyddad standard för rutkoder; tvådimensionella koder för optisk avläsning. Den utvecklades av det japanska företaget Denso 1994 för att lösa EAN-kodens begränsningar, och är mycket vanlig i Japan.[1] Datatermgruppen har föreslagit den svenska benämningen rutkod för QR-kod för att få en analogi med streckkoden.[2]

QR-koder har på senare tid blivit vanliga i stora delar av världen, bland annat för att olika former av rutkodsläsare finns tillgängliga eller färdiginstallerade som applikationer i de flesta mobiltelefoner[3] och surfplattor.

Även i Sverige har användningen av QR-koder ökat. Från 2012 till 2013 har användningen ökat med ungefär 46% och det är i åldersgruppen 15–22 år som ökningen är störst.[4]

Enligt en kanadensisk undersökning år 2010 växte användningen av QR-koder mycket snabbt i Nordamerika[5] och förväntades öka även i andra delar av världen.[3][6][uppdatering behövs]

Uppbyggnad[redigera | redigera wikitext]

Exempel på QRC med svensk text på elementen.

De likadana fyrkanter som finns i tre av QR-kodens hörn visar avläsningsprogrammet vilken yta som ingår, medan den streckade linjen mellan innerhörnen anger upplösningen på koden. Den fjärde, mindre fyrkanten talar om i vilken riktning avkodningen ska ske.

En QR-kod kan innehålla betydligt mer information än en endimensionell streckkod (t.ex. EAN-kod) på samma yta, vilket gör att kompletta hyperlänkar och olika tecken enkelt kan inkluderas.[1]

Maxkapacitet
Enbart decimala siffror 7 089 tecken
Bokstäver (versaler och gemena),
siffror och andra tecken blandat
4 296 tecken
Binära ord à 8 bit 2 953 byte

När den behövda informationsmängden är större än vad som ryms inom en QR-symbol kan flera läggas tätt intill varandra.

Användning[redigera | redigera wikitext]

En del transportföretag använder QR-koder som kan innehålla adresser både till mottagare och avsändare.

Kontaktinformation i form av en QR-kod.

QR-koder kan även innehålla kontaktuppgifter, likt ett visitkort. Koden kan då scannas in till en elektronisk adressbok och automatiskt lägga till uppgifter såsom namn, telefonnummer och adresser. I och med att många modernare mobiltelefoner kan läsa och avkoda QR-koder har kodernas användningsområden ökat. Koderna kan bland annat hittas på reklamskyltar och i tidningsannonser, där läsaren kan scanna in en QR-kod med sin mobiltelefon som då öppnar en webbsida med erbjudanden eller mer information.

På flera håll i världen, t.ex. i Japan och Uruguay, används QR-koder på gravstenar för att ge information om de avlidna personerna.[7]. I Sverige är Harplinge kyrkogård i Halland först med QR-koder vid gravarna, enligt uppgift från Sveriges Radios P4 Halland, publicerad 2020-07-13.

Bibliotek har börjat använda QR-koder på böckerna och i detaljposterna i bibliotekets katalog, där QR-koden är en webbadress till bokens detaljpostvisning i mobilwebbkatalogen. [8][9]

Inom förskola och skola har QR-koder börjat användas som hjälpmedel för barns lärande. Genom att använda digitala verktyg i undervisningen följer lärarna barnens intressen och gör undervisningen rolig och intressant genom spänningsmomentet. Det finns många olika användningsområden, som skattjakt, filmprojekt, presentation av t.ex. ett konstverk, bokrecensioner, digital orientering, utdelning av instruktioner och mycket mera. Med hjälp av QR-koder blir dokumentationen både analog och digital: ett sätt att kunna följa barnens utveckling både genom ljud och bild.[10][11]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, QR Code, 29 juli 2012.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Edman, Rickard; Wernberger, Christoffer (10 oktober 2007). ”Aftonbladet, först med att knäcka koden?”. Göteborgs universitet, Institutionen för journalistik och masskommunikation. http://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/10002/1/640.pdf. Läst 30 november 2011. 
  2. ^ ”Ordlista”. Svenska datatermgruppen. http://www.datatermgruppen.se/ordlista.html. 
  3. ^ [a b] Carnebro, Anna-Carin (25 november 2011). ”QR-koder - vad är det?”. Socialwebb.se. Arkiverad från originalet den 29 november 2011. https://web.archive.org/web/20111129131617/http://socialwebb.se/verktyg/qr-koder-vad-ar-det/. Läst 30 november 2011. 
  4. ^ ”Snabbasvar”. Arkiverad från originalet den 25 november 2016. https://web.archive.org/web/20161125110259/http://www.snabbasvar.se/statistik-om-qr-koder-i-sverige-2013. Läst 19 november 2016. 
  5. ^ ”QR Code Use Explodes by 1200% in the Last Half of 2010”. Mobio Identity Systems, Inc. 9 februari 2011. http://www.marketwire.com/press-release/Mobio-Identity-Systems-Inc-QR-Code-Use-Explodes-by-1200-in-the-Last-Half-of-2011-1392772.htm. Läst 30 november 2011. 
  6. ^ Mjöbring, Ludvig (3 november 2011). ”Segt för mobilkoder i Sverige”. ComputerSweden. http://www.idg.se/2.1085/1.412434/segt-for-mobilkoder-i-sverige. Läst 30 november 2011. 
  7. ^ ”Wikipedia, engelsk”. https://en.wikipedia.org/wiki/QR_code. Läst 19 november 2016. 
  8. ^ Hur använder biblioteket QR-koder? Linköpings universitetsbibliotek. Läst 5 november 2013
  9. ^ Bibliotekskatalogen i mobilen. Karlstads universitetsbibliotek. Läst 22 februari 2014.
  10. ^ Tove Andersson. ”QR-koder i förskola/skola”. Arkiverad från originalet den 25 november 2016. https://web.archive.org/web/20161125051839/https://iktsidan.com/2016/10/04/qr-koder-i-forskolaskola/. Läst 19 november 2016. 
  11. ^ Anna Lena Hernvall. ”QR-koden överraskar eleverna”. http://skolvarlden.se/artiklar/qr-koden-overraskar-eleverna. Läst 19 november 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]