Historia

SDP grundades år 1899 under namnet Finlands Arbetarparti. Namnet SDP antogs vid partikongressen 1903 i Forssa där även det första partiprogrammet godkändes.

Det andra partiprogrammet godkändes 1952, det tredje 1987 och det nuvarande 1999.

SDP var det största partiet i parlamentet för en lång tid sedan 1906, då både enkammarriksdag och allmän rösträtt infördes, till stor del tack vare arbetarrörelsens insatser. Under 1910- och 1920-talen bildade SDP två kortvariga regeringar (en majoritetskoalition 1916-17 före självständigheten och en minoritetskoalition 1926). Sedan 1937 har SDP varit med i nästan alla regeringar, utom under perioden 1957-66, då partiet var splittrat, samt valperioden 1991-1995. Dessa regeringar har oftast varit koalitionsregeringar eftersom ett stort antal politiska partier p.g.a. det proportionella valsystemet alltid har varit ett särdrag i finsk politik.

Efter riksdagsvalet 2011 har SDP varit det näststörsta regeringspartiet med sex ministrar.

Doktor Mauno Koivisto var Republikens president åren 1982-1994. Han var den första socialdemokratiska kandidaten som har blivit vald till detta ämbete. I 1994 valdes åter en socialdemokrat, statssekreterare Martti Ahtisaari till president. I february 2000 fick Finland sin första kvinnliga president, utrikesminister Tarja Halonen, som är också socialdemokrat. Halonen omvaldes 2006 och hennes andra mandatsperiod tog slut 2012.