Demokrati

Demokratins de jure-status i världen. De gröna länderna hävdar själva att de är demokratier, medan de röda inte gör det.

Världskarta som visar Demokratiindex över liberala demokratier (2018), sammanställt av The Economist. Länk till kartan

Fullvärdiga (liberala) demokratier: 8,01-10,00

(Liberala) Demokratier med anmärkningar: 6,01-8,00

Hybridregimer: 4,01-6,00

Auktoritära regimer: 0,00-4,00

Det här diagrammet visar utvecklingen av antalet "demokratiska" och "auktoritära" stater mellan 1973 och 2013, enligt ett index som ges ut av organisationen Freedom House.

  Liberal demokrati

  Delvis liberala demokratier

  Ej liberala demokratier

En genomskinlig valurna.

Valsedel i Bayern.

Demokrati är ett begrepp som kommer från grekiskans δήμος, démos – folk och κρατος, krátos – styre, herravälde, oversatt: folkstyre) som syftar på några besläktade former av styrelseskick där den makten i (oftast) en stat utgår från folket. I västvärlden säger man ofta "demokrati" när man menar liberala demokrati.

Sedan åren kring 1990 är demokrati det styrelseskick som de flesta länder uppger sig ha, genom att ha olika demokratimodeller. Demokrati kan därav innebära en helt annan sak i exempelvis Kina än det gör i Danmark. De som förespråkar liberal demokrati kan mena att stater som inte är liberala demokratier inte är "riktiga demokratier", medan de som förespråkar folkdemokrati kan mena att liberala demokratier inte är "riktiga demokratier". I länder med ett folkdemokratiskt styrelseskick anser man folkets välstånd vara överordnat att välja exakt vilka som ska styra statsapparaten, och har i varje fall historiskt historiskt betonat ekonomisk demokrati.

Exempel på andra styrelseskick än demokrati är monarki, envälde, autokrati, aristokrati och hierokrati (präststyre, som slentrianmässigt brukar kallas teokrati, trots att det betyder "gudsvälde"). Monarkier kan vara demokratiska om monarken saknar politisk makt, vilken i stället finns hos parlament, regering och domstolar.

Som politisk filosofi bygger demokrati på att alla medborgare har en serie fri- och rättigheter, de demokratiska fri- och rättigheterna. Det finns flera varianter av demokrati, med olika nivå på representativitet och frihet för medborgarna, till exempel direktdemokrati och representativ demokrati.

De flesta demokratiska nationer har grundlagar för att förhindra att den politiska makten blir snedfördelad, till exempel genom att makten är delad mellan den verkställande makten, den lagstiftande makten och den dömande makten. Återkommande kritiska poänger är majoritetsförtryck, att medborgarna inte har tid att sätta sig in i alla frågor, och att de politiska partierna ägnar mer tid åt röstfiske än åt att styra. Intressekonfliktsfrågan är också vanlig.

Den moderna demokratin uppstod i västvärlden på 1700- och 1800-talen med Frankrike och USA som tidiga exempel. Under 1900-talet spred den sig över världen till Latinamerika, forna kolonier och före detta socialistländer.

Även om begreppet demokrati oftast används i kontexten av politiska stater används det också inom privata organisationer, då ofta med hänsyftning på att alla närvarande har rösträtt. I det sammanhanget kontrasteras demokrati ibland mot chefsstyre eller expertstyre.

Etymologi

Ordet demokrati är en sammanfogning av grekiskans δῆμος demos, folket, och κράτος kratos, styre, med den ungefärliga betydelsen "folkstyre". I svenskan finns ordet belagt sedan 1596.

Form och innehåll

En fruktbar tankemodell för demokratiteoretiska studier, som återkommer i olika statsvetenskapliga sammanhang, och som kan vara gynnsam att använda för bedömningar av olika staters demokratiska status, är att dela upp demokratibegreppet i (1) "form" och (2) "innehåll" (eller motsvarande). Till kategorin demokratiska former, (1), faller då principer som berör själva styrelsesättet in, såsom exempelvis rösträttsregler (rösträttsålder, medborgarskapskrav etc) och beslutsprinciper (majoritetsbeslut, kvalificerad majoritet etc). Till kategorin demokratiskt innehåll, (2), faller principer som ofta berör medborgares och människors, enligt demokratin, grundläggande rättigheter in, såsom exempelvis jämlikhets-, jämställdhets- och likvärdighetsprinciper. Modellens styrka ifråga om att bedöma olika staters demokratiska status ligger i dess förmåga att särskilja en tillsynes (på pappret) formell demokratis status, som till exempel kan brista i sin respekt för mänskliga rättigheter, från en demokrati som både formellt i statsskicket, men också ur ett medborgarperspektiv, i realiteten är demokratiskt (det vill säga både (1) och (2)).

Frågan om vilka folket omfattar, har givit upphov till många olika tolkningar. Såväl i det antika Grekland som i moderna styrelseformer har vissa personer uteslutits som okvalificerade. De personer som var kvalificerade att betecknas som folket (och alltså tilläts ha ett politiskt inflytande) var de som var fria manliga medborgare, inom den klassiska definitionen; inte medborgare av en nationalstat utan av en stadsstat, exempelvis Aten, Sparta eller Rom. I modern teori är definitionen av "folket" i folkstyrelsen avgörande för olika förståelse av demokratins innebörd. I den så kallade västerländska demokratin inbegrips alla samhällsgrupper i begreppet "folk".

Likaså har frågan om vad styret är och tolkningen av denna haft skiftande betydelser. Från det klassiska Grekland och fram till slutet av 1700-talet förknippades demokrati med folkets direkta deltagande i den politiska beslutsprocessen, idag kallat direktdemokrati. Demokratin var en styrelseform för stadsstater, vars begränsade geografiska utsträckning och överskådliga invånarantal gjorde det möjligt att samla medborgarna till diskussioner och beslut om offentliga angelägenheter. Ett extremt exempel var det polska liberum veto-systemet som användes mellan 1652 och 1791, som krävde hundra procents uppslutning av sejmens/parlamentets ledamöter bakom ett beslut. Vetosystemet används fortfarande i till exempel EU, NATO och FN.

Olika effekter av demokratin har föreslagits av forskare. Ekonomen Amartya Sen har konstaterat att en hungersnöd aldrig inträffat i en demokrati. Enligt den demokratiska fredsteorin har två demokratier aldrig gått i krig mot varandra.

Demokrati kan ur andra synvinklar även syfta på ett större medbestämmande på andra arenor än i en stat, så som brukardemokrati, arbetsplatsdemokrati, närdemokrati med mera.

Olika demokratibegrepp

Det finns olika sätt att definiera och kategorisera politisk demokrati. Ett demokratiskt ideal där alla vuxna är aktivt involverade i beslutsprocessen har ställts upp av den amerikanske statsvetaren Robert A. Dahl:

• Beslutsjämlikhet: Vars och ens åsikt har samma tyngd när man skall fatta kollektiva beslut
• Effektivt deltagande: Under hela beslutsprocessen har var och en lika stora möjligheter att uttrycka sina önskemål
• Upplyst förståelse: Var och en skall ges tillräcklig tid för att sätta sig in i de frågor som ska beslutas
• Kontroll över dagordningen: Folket bestämmer själv vilka frågor som skall eller inte skall beslutas genom kollektivt beslutsfattande
• Inklusion: Med folket menas alla vuxna som lyder lagarna, ej barn eller genomresande

Som synes är principen om medborgarskap och laglydnad (inklusion) viktig i Dahls kriterier. Under en stor del av demokratins historia var det bara män, inte kvinnor, som betraktades som fullvärdiga medborgare - och på motsvarande sätt har aldrig slavar haft medborgerliga rättigheter. Barn brukar inte heller erkännas alla medborgerliga rättigheter.

En mer generell beskrivning har formulerats av filosofen Karl Popper. Enligt Popper skiljer sig ett demokratiskt samhälle från ett icke-demokratiskt (Popper använder termen "tyranni") genom att det erbjuder medel genom vilka de styrda kan avsätta de styrande, och att denna ordning inte utan vidare kan sättas ur spel.

Typer av demokrati

Direkt demokrati

Den traditionella indelningen av demokrati har varit direkt demokrati och representativ demokrati. Den direkta demokratin brukar anses ha fötts i staden Aten i antikens Grekland, och innebär att alla röstberättigade beslutar själva i alla frågor, vilket har förutsatt att befolkningen är relativt liten. I antikens Aten utövades den direkta demokratin genom att alla fria män samlades på ett torg och fattade beslut med handuppräckning. Samma system, med bistånd av viss modern teknik, används än i dag exempelvis i Schweiz kantoner och i kommuner med lågt befolkningstal i till exempel USA. Informationssamhället med datorer i snart varje hushåll anses öppna för möjligheten av system med direkt demokrati även om befolkningstalet är stort. Folkomröstningar i enstaka frågor är idag den enda formen av direkt demokrati i kommuner, regioner eller länder med högt antal röstberättigade. I Sverige är emellertid folkomröstningarna endast vägledande – statsmakterna eller kommunen behöver inte rätta sig efter folkomröstningens utfall.

Representativ demokrati (indirekt demokrati)

Representativ demokrati eller indirekt demokrati är idag den dominerande formen av demokrati, och innebär att de röstberättigade väljer ombud som exempelvis får utgöra en förenings styrelse. På nationell, regional och kommunal nivå är det nästan uteslutande så att medlemmar av de politiska partierna (politiker) har kommit att fungera som ombud i beslutsprocessen. De politiska partierna är även valorganisationer som tillhandahåller politiker för folket att rösta på. Politiker tillhörande partier är således representanter som med öppna mandat bestämmer å folkets vägnar i någon form av församling eller parlament, som i sin tur utser en styrelse eller regering. Parlamentet har den lagstiftande makten och regeringen den verkställande makten.

Val i Sverige förrättas vart fjärde år till riksdag, landsting och kommunfullmäktige. Val i Finland av president sker vart sjätte år, och till kommun och riksdag vart fjärde år. Europaparlamentet har val vart femte år.

Flytande demokrati

Flytande demokrati är en blandning mellan direktdemokrati och representativ demokrati. Formen ger de röstande möjlighet att i varje fråga antingen rösta själv (direktdemokrati), eller delegera sin röst (representativ demokrati). Formen ger deltagarna möjlighet att själv bestämma i vilken utsträckning de vill engagera sig samtidigt som de som väljer att delegera sina röster har lika mycket inflytande som de som väljer att rösta själva i en fråga.

Direkt representativ demokrati

Formen Direkt representativ demokrati innebär att medborgarna genom löpande statistiska undersökningar tillfrågas om deras åsikter i både sakfrågor och principiella frågor. Underlaget behöver vara statistiskt korrekt och till den enskilde medborgarens skyldigheter hör att i så stor utsträckning som möjligt medverka i undersökningarna. Det statistiska underlaget utgör vid varje tillfälle beslutsunderlag för en ämbetsmannaregering som har som enda mandat att verkställa de beslut som underlaget visar på.

Vid en jämförelse med Representativ demokrati där riksdagen består av representanter för politiska partier kan man säga att riksdagen i en Direkt representativ demokrati består av representanter för medborgarna. Därav namnet direkt representativ.

I en renodlad direkt representativ demokrati utlyses alltså inte några val med mindre än att ämbetsmannaregeringen eller medborgarna begär det.

Ett politiskt parti kan verka med direkt representativa principer inom en representativ demokrati. Deras representanter röstar då i en vanlig riksdag i enighet med opinionen hos medborgarna.

Andra typer av demokrati

Världens äldsta parlament återfinns på Island, där Alltinget grundades år 930. Även i de övriga nordiska länderna förekom olika former av ting och beslutande församlingar, långt innan begreppet demokrati nått Norden. Alla landskap i Sverige praktiserade ting, och exempel är bland annat Jamtamot i Jämtland och Gutatinget på Gotland. På dessa möten hade dock, liksom i antikens Grekland, endast män rösträtt. Ibland omnämns denna form av demokrati som bondedemokrati. Den lokala formen av ting var sockenstämman.

Konstitutionell demokrati

Begreppet konstitutionell demokrati står för den ursprungligen västerländska formen av demokrati, och är ett styrelseskick med representativ demokrati där de folkvaldas politiska makt står under rättsväsendet. Vanligtvis garanterar grundlagar individens fri- och rättigheter och reglerar majoritetens makt över minoriteters civila rättigheter.

Socialistisk demokrati

En annan demokratiterminologi som har sitt ursprung i marxismen är indelningen i politisk demokrati, social demokrati och ekonomisk demokrati, liksom i indelningen borgerlig demokrati och socialistisk demokrati.

• Politisk demokrati står för avskaffandet av vad socialisterna uppfattar vara diktatur (se borgerlig demokrati) genom avskaffandet av monarkin och bourgeoisin.
• Social demokrati står för ett samhälle där alla medborgare har lika värde och ursprungligen handlade det om att alla väljares röster skulle ha samma värde oberoende av väljarens inkomster.
• Ekonomisk demokrati i marxistisk terminologi står för en socialistisk fördelning av samhällets resurser och produktionsmedel, vilket är anledningen till att beteckningen "demokratiska republiken" ingår i namnet på länder som Östtyskland och Vietnam.

Historia

Demokratin i antikens Grekland

Pnyx i Aten, där folkförsamlingen samlades.

Folkförsamlingar, vars sumeriska namn var ukkin och akkadiska puhrum, vilka beskrivs ha beslutande funktioner, omtalas i texter från kulturen i Mesopotamien. Särskilt goda belägg för denna folkförsamlings natur och funktion finns i texter från den assyriska handelskolonin i Anatolien (början av 2000-talet f.Kr.) och i texter från de sumeriska stadsstaterna (2000-talet f.Kr.). Denna folkförsamling uppges ibland vara indelad i två "kamrar": en befolkad av de "äldre/stora" och en av de "yngre/små". Folkförsamlingen ska ha tillsatt kommittéer och utsett administrativa och politiska företrädare. Begreppet "primitiv demokrati" har använts för att beteckna sumeriskt styrelseskick. Mycket forskning återstår dock för att klarlägga nämnda församlings exakta natur och organisation.

Antikens Grekland anses ofta vara den västerländska demokratins vagga; se Den atenska demokratin. Under några få århundraden gick man från feodalism till en elementär form av demokrati. År 594 f.Kr. valdes Solon till arkont av Aten. Adelns vanstyre gjorde att en revolt hotade och han fick därför långtgående befogenheter. Han mildrade de drakoniska lagarna och demokratiserade delvis Aten. Bönders skulder avskrevs och slavar frigavs. Tidigare hade bara adeln rösträtt, men i stället infördes timokrati, att rösträtten fördelades efter förmögenhet.

Befolkningen delas upp i fyra fylen (socialklasser) efter rikedom, pentakosiomedimner, hippeis, theten och zeugiter. De valde nio arkonter för ett år i taget. Dessutom fanns det en folkförsamling (ekklesía) som var ett slags stormöten där samtliga medborgare har rösträtt. Det finns även ett så kallat folkråd (boulé) med 500 ledamöter funktion som beredningsorgan för folkförsamlingen.

Efter Solon 590 f.Kr. togs makten åter av diktatorer (tyranner), men efter maktstrider återupptogs 507 f.Kr. den demokratiska utvecklingen av Kleisthenes. Folket delades nu upp i tio fylen och ett råd inrättades med 50 representanter från varje fyle. Dessutom inrättades en folkförsamling dit alla medborgare hade tillträde.

En intressant aspekt på den atenska demokratin var att ämbetsmännen utsågs med lottens hjälp, vem som helst kunde bli ämbetsman. För att undvika inkompetens valdes tio ämbetsmän inom varje område. Val av ämbetsmän ansågs inte demokratiskt eftersom det skulle gynna den som hade stora medel och kunde påverka människor att rösta på honom.

Demokratin i den Romerska republiken

Mellan åren 509 f.Kr. och 27 f.Kr. (omtvistat, sönderfallet stammade minst ett sekel tillbaka i tiden till mordet på bröderna Gracchus år 133 f.Kr.) var stadsstaten romarriket en republik, med då ungefär samma mening som en folkvald demokrati. Folkförsamlingarna (comitiae) innehade indirekt den utövande makten genom att varje år utse ämbetsmännen (magistrati), bland annat kvestorerna, edilerna, pretorerna, konsulerna och censorerna. Konsulerna tjänade två stycken samtidigt ett år åt gången som senatens ordförande och överbefälhavare för republikens styrkor. De valdes i slutet av varje år i direkta val av comitia centuriata, som bestod av alla vuxna manliga romerska medborgare. Dessa sammanträdde på Marsfältet utanför staden och var enligt socialt spektrum (inkomst, social bakgrund mm) indelade i 193 centurior. Dessa röstade inbördes vilken kandidat de ville se som konsul och kandidaten som fick flest röster fick hela centurians röst (motsvarande delstaternas elektorsröster i dagens USA). De två kandidater som vann flest centurior satt som konsuler under året som följde, och hade absolut vetorätt över varandra, samtliga ämbetsmän och över senaten. Denna var inte demokratiskt vald, utan bestod av de förnämsta politikerna ur Roms rikaste familjer. Folkförsamlingen hade dock alla fria män födda i Rom (från 89 f.Kr. hela Italien) tillgång till, under förutsättning att de uppnått vuxen ålder. Att romerska medborgare "vallfärdade" till Rom årligen för att rösta var dock mycket ovanligt, det var Roms befolkning som hade makten i folkförsamlingarna och de rikare medborgarna hade även där högre inflytande.

Ett ovanligt men välkänt tilltag med stora likheter till dagens undantagstillstånd var senaten och konsulernas möjlighet att utse en diktator i orostider, ett berömt exempel är då Hannibal efter segern vid Trasimenus tågade mot staden. Senaten måste godkänna beslutet varpå konsulerna tillsammans utsåg en välkänd politiker till diktator. Denna hade, förutom ämbetsmännens vanliga immunitet under sin ämbetstid även fullständig juridiskt skydd från åtal även efter sin tid som diktator för förseelser begångna under denna period. Diktatorns makt var begränsad till en sexmånadersintervall och kunde inte förlängas. De två undantag som skedde, i båda fall under hot om vapenmakt, var Sulla och Caesars diktaturer. Den förra skulle vara på "obestämd tid" och nedlades frivilligt av Sulla efter knappt ett år, den andra, Caesars, på livstid men ändades kort efter mordet på honom.

Under det sista århundradet före Kristus började fundamenten i republiken krackelera. Efter en hastig återgång till demokratiska val efter mordet på Caesar 44 f.Kr. utropades det andra triumviratet följande år, en konstitutionssanktionerad, tredelad militärjunta mellan Octavianus, Antonius och Lepidus. Efter att de två sistnämnda stupat respektive tvingats i exil och triumviratet upphört "återlämnade Octavianus makten till senaten och folket", men innehade själv så stor popularitet bland folkförsamlingarna och legionerna att han i realiteten blev envåldshärskare. Läs Augustus för mer information.

Modern tid

I parlamentarismens föregångsland, England, ledde religiösa motsättningar till den puritanska revolutionen. Den kulminerade 1649 med Karl I:s avrättning och bildandet av en republik. Den världsliga och andliga aristokratin samlades i överhuset, grundat 1649, medan de ofrälse hänvisades till underhuset, som länge också dominerades av aristokratin. Den puritanska republiken avvecklades 1660, men redan 1689 fastslog engelsmännen, i ”Bill of Rights”, parlamentets överhöghet, och den har sedan dess varit obruten. Författningen demokratiserades dock inte förrän ett antal rösträttsreformer genomfördes åren 1832–1928.

De första länder efter antiken som anses uppfylla vissa definitioner av demokrati var Korsikanska republiken (grundad av Pasquale Paoli 1755) och USA. Den amerikanska oavhängighetsförklaringen 1776 fastslog folksuveränitet samt alla människors jämlikhet och grundläggande rättigheter. Författningen av 1789 präglas av maktdelning mellan lagstiftande, verkställande och dömande makt, garantier för tros-, yttrande-, förenings- och församlingsfrihet.

Efter första franska republikens utropande 1792 infördes för första gången allmän rösträtt för myndiga män i ett större europeiskt land (förutom den allmänna rösträtt som hade funnits i Korsika). I valet till det nya franska parlamentet, nationalkonventet, fick varje man en röst. Under 1800-talet utvidgades gradvis den andel av männen som hade rösträtt i Europa och dess nybyggarländer. Från andra halvan av 1800-talet fick även kvinnor rösträtt, med västra USA och vissa kolonier, till exempel Nya Zeeland, som pionjärer. I Europa var Schweiz och Liechtenstein sist att införa kvinnlig rösträtt på nationell nivå; 1971 respektive 1984. Under andra halvan av 1900-talet omvandlades åtskilliga militärdiktaturer och auktoritära regimer i Latinamerika, Afrika, Asien och Sydeuropa till fungerande demokratier. Med Östblockets och Sovjetunionens fall 1989-1992 ökade antalet demokratier ytterligare. Vid millennieskiftet fanns bara två relativt renodlade diktaturer kvar i Europa, Jugoslavien och Vitryssland, även om andra stater i östra Europa hade och fortfarande har svåra problem att utveckla fungerande demokratiska institutioner.

Enligt Freedom House ökade mellan 1900 och 1950 andelen av världens befolkning som bor i demokratier med allmän och lika rösträtt från 0 till 31 procent. År 2000 hade andelen stigit till 58 procent och fortsatte att öka.

Mått på demokrati

Democracy Index

Democracy Index, demokratiindex, är ett jämförelsetal för graden av demokrati, beräknat av tidskriften The Economist.

Enligt detta index var Norge det mest demokratiska landet år 2015, följt av Island och Sverige (med totalt 9,45 poäng), medan Nordkorea klassas som en av ett antal auktoritära regimer och hamnar sist (med 1,03 poäng). Indexet omfattar 167 olika länder, varav 20 klassas som fullt demokratiska.

Länderna klassificeras fyra kategorier baserade på dess demokratiindex: 20 funktionella demokratier, 59 demokratier med anmärkningar, 37 hybridregimer och 51 auktoritära regimer.

Freedom House

Freedom House publicerar varje år rapporter över situationen för demokrati och frihet i världens länder. Länderna bedöms i två aspekter, politisk frihet och mänskliga rättigheter, på skalan 1-7. Därefter delas länderna in i tre kategorier till följd av resultatet: fria (free), delvis fria (partly free) och ej fria (not free).

Utöver den årliga publikationen Freedom in the World, publiceras årligen Freedom of the Press, Nations in Transit och Countries at the Crossroad. Den första tar upp journalisters frihet och självständighet runt om i världen, Nations in Transit fokuserar sin bevakning på 29 länder i centrala Europa och Eurasien. Countries at Crossroads är en publikation som behandlar 30 olika länder som alla står i ett vägskäl vad gäller politisk utveckling. Vidare ges flera olika specifika och fristående rapporter ut varje år.

Polity

Indexet Polity IV är konstruerat av statsvetare som retroaktivt har satt ett värde mellan 0 och 10 på världens länder varje år sedan 1816 dels på en demokratiskala, dels en auktoritär skala.

MaxRange:

MaxRange, ett dataset som definierar demokratinivå och regimtyp (politiskt system) på en 100-gradig skala där varje värde motsvarar ett unikt politiskt tillstånd. Värdena rangordnas 1-100 baserat på grad av demokrati och politiskt ansvarsutkrävande. MaxRange anger det värde som motsvarar alla länder och varje månad från 1789 och fortlöpande. MaxRange är skapat och utvecklat av Max Rånge och är i dag anknutet till Högskolan i Halmstad. En enkel demokratiklassificering för alla stater 1789-2016 enligt MaxRange finns här

Se även

• Borgerlig demokrati
• Civilsamhället
• Demokratiindex
• Demokratisering
• Demokratiutredningen
• Demokratiskt underskott
• Demokratisk utbildning
• Diktatur
• Konsociationell demokrati
• Masspsykologi
• Massmedia
• Monarki
• Oligarki
• Parlamentarism
• Partikrati
• Politeia
• Regeringsform
• Statsskick
• Polyarki

Vidare läsning

• Näsström, Sofia (2021). Demokrati: En liten bok om en stor sak. Lund: Historiska Media. ISBN 9789177894759 

Externa länkar

• Wiktionary har ett uppslag om demokrati.
  Ordbok
• Wikiquote har citat av eller om Demokrati.

  Citat