Don Quijote

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För andra betydelser, se Don Quijote (olika betydelser).
Den sinnrike junkern Don Quijote av la Mancha
Omslaget 1605.
Omslaget 1605.
FörfattareMiguel Cervantes
OriginaltitelEl ingenioso hidalgo Don Quijote de la Mancha
OriginalspråkFornspanska
ÖversättareEdvard Lidforss
LandSpanien Spanien
Genrepikareskroman, satir, parodi, fars
Förlag för förstautgåvanFahlcrantz & Co
Utgivningsår1605
1615
Först utgiven på
svenska
1888
HuvudpersonerDon Quijote
Sancho Panza och Don Quijote.
Ett av de allra mest kända inslagen är när Don Quijote slåss mot väderkvarnar.

Don Quijote (Don Quixote med dåtida spansk stavning) är en spansk roman i två delar från 1605 och 1615, skriven av Miguel Cervantes. Dess fullständiga titel är Den snillrike riddaren Don Quijote av La Mancha, eller i Edvard Lidforss första svenska översättning Den sinnrike junkern Don Quijote af La Mancha.

Romanen är uppkallad efter sin huvudperson, en fattig adelsman som förläser sig på ärofyllda riddarromaner och därför drar ut i världen för att upprätthålla romanernas ideal. Förläst på riddarromaner ser han därför inte världen för vad den är och rider iväg på sin gamla hingst Rosinante, med sin väpnare, bonden Sancho Panza på åsnan Rucio, med målet att visa prov på ridderlighet så att han kan vinna kärleken av sin älskade Dulcinea (från spanska ordet för "söt"). Dulcinea är det namn Don Quijote inbillat sig att hon bär; hennes riktiga namn är Aldonza. Detta är en ordvits; ett gammalt spanskt talesätt lyder "Har vi ingen annan så tar vi väl Aldonza", vilket skämtsamt antyder att hon blir vald till hjärtas dam för att ingen annan finns att få.

Stil och betydelse[redigera | redigera wikitext]

Romanen anses vara ett av de stora klassiska mästerverken och räknas ibland även som den första moderna romanen. Den är en drift med riddarromanen, och är samtidigt ett av de mest kända exemplen på pikareskromanen som genre. Dess form är komplex med en ramberättelse kring ett antal avsnitt (den mest kända är den i kapitel 6 där Don Quijote slåss mot ett antal väderkvarnar som han tror är jättar), tillbakablickar och berättelser inuti berättelser. Inte minst det metalitterära inslaget har många senare författare funnit inspirerande. Om det inte vore för Don Quijotes trogna väpnare Sancho skulle han antagligen blivit ihjälslagen då han i många fall lyckades irritera de folk han mötte på resan.

I kapitel XVI förekommer en fras, som är känd i många senare versioner av barnramsor, sånger och folksagor: "el gato al rato, el rato a la cuerda, la cuerda al palo", alltså "katten på råttan, råttan på repet, repet på käppen".

Romanen blev framröstad som en av de 100 bästa böckerna, av det så kallade Världsbiblioteket. 2002 utsågs Don Quijote till världens bästa bok i en omröstning av hundra författare från 54 länder.[1]

Don Quijote är den roman som finns representerad vid flest bibliotek världen över, enligt den globala biblioteksorganisationen OCLC som 2019 presenterade en lista över de 500 vanligast förekommande romanerna utifrån information från databasen Worldcat.[2]

Översättningar[redigera | redigera wikitext]

Till svenska översattes Don Quijote i sin helhet för första gången av Edvard Lidforss 18881892. En nyöversättning av Jens Nordenhök kom 2001 på Symposion med klassiska illustrationer av Gustave Doré. En ny upplaga av Nordenhöks översättning gavs 2010 ut av Amberg & Willgert.

Adaptioner[redigera | redigera wikitext]

Romanen om Don Quijote har inspirerat till flera musikaliska verk, bland annat en ouvertyr av Georg Philipp Telemann, en symfonisk dikt Don Quixote av Richard Strauss, baletten Don Quijote av Petipa, poplåten Don Quixote av Björn Afzelius och musikalen Mannen från La Mancha av amerikanen Dale Wasserman. Den har även filmatiserats många gånger.

Den franske tonsättaren Jules Massenet komponerade operan Don Quichotte 1909 med premiär på operahuset i Monte Carlo 1910.

En dikt av Gustaf Fröding, ur diktsamlingen Nya dikter, bär namnet Don Quixotte.

Jorge Luis Borges har i en av sina noveller, "Pierre Menard, författare till Don Quijote", skrivit om en författare som tar sig för att åter författa romanen.

I seriealbumet Asterix i Spanien möter huvudpersonerna ett par antika versioner av Don Quijote och Sancho Panza.

Filmatiseringar i urval[redigera | redigera wikitext]

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Don Quijotes namn används dessemellan som hänvisning till olika företeelser även i modern tid. Flera artister har dessemellan hänvisat till Don Quijote, ofta i samband med något misslyckande eller feltolkning. Cornelis Vreeswijk gjorde under 1970-talet en visa som heter Balladen om hurusom Don Quijote gick på en blåsning där han i denna berättar om ett par transvestiter som han feltolkade, då han trodde att de var kvinnor.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Världens bästa bok utsedd”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/kultur/article10276812.ab. Läst 2 januari 2013. 
  2. ^ Jenny Damberg, red. ”De är vanligast på världens bibliotek”. Svensk Bokhandel (11-2019): sid. 33. ISSN 0039-6451. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Carlos Fuentes: "Cervantes, eller kritiken av läsandet". I Fuentes, Carlos: Jag och andra: essäer i urval (översättning Elisabeth Helms) (Stenström, 1988)
  • Harold Bloom: "Cervantes, världens lek". I Bloom, Harold: Den västerländska kanon (översättning Staffan Holmgren) (Symposion, 2000)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]